Det har gått en tid nu sen du och jag inte var vi längre. Jag har ställt mig frågan "hur fan ska jag klara mig utan dig?" många gånger, insåg sen att beslutet som vi tog var det bästa beslutet att ta. Efter tre långa år tillsammans med dig så slutade det till sist upp på detta vis. Är jag ledsen för det? Ja faktiskt. Vill jag ha tillbaka dig? Nej. Men jag saknar min vän. Och min vän vill jag ha tillbaka. Men jag har insett att det inte funkar, för hur mycket jag än kämpar för att ha dig som vän, men enbart vän ska du vrida och vända på saker och ting varenda gång och jag orkar inte mer. Det blev så mycket missförstånd som ledde oss till det här, vi gjorde många och stora misstag båda två. Men jag tänker inte gömma mig, inte undvika dig på något sätt och inte heller hålla mig undan pga dig nästa gång jag stöter på dig. Någon gång i framtiden så kommer vi träffas igen, snarare  än vi båda tror och för att inte få det så jävla spänt så kan du förvänta dig ett hej ifrån mig nästa gång. Du väljer själv om du vill svara eller inte, men jag orkar inte med detta längre. Du är en bra grabb innerst inne och om den dagen kommer då vi kan vara vänner igen kommer jag vara tacksam att jag har en vän som dig.

Med detta skrivet och sagt, ska jag nu begrava mig i mina företagsekonomi böcker och plugga stenhårt till provet imorgon. JAG SKA FAN KLARA DET!
Puss


fina fina fina fina du, lalal