det är inte så jävla lätt för mig att alltid stå emellan. att höra skitsnack från den ena om den andra och tvärtom. 

det är inte heller så jävla kul att det ska behöva gå såhär långt, för att ni inte vill ha med varandra att göra. 

detta handlar inte om vad som kommer in var eller vem som ger upp vad, det handlar om er förbannade stolthet över er själva. och ja, ni kommer säkert läsa detta men det skiter jag i, för ni vet vad jag tycker. ni beter er som små barnungar båda två och i detta fallet så är det jag som leka vuxen. jag har inte kommit till det stadiet, än. 

släpp det och gå vidare, älska varandra eller hata varandra, gör vafan ni vill. låt mig stanna ute ur det här, för jag mår inte bra av det och det gör inte ni heller. världen är inte rättvis, ibland måste man offra, kanske inte alltid men ibland. 

det var lättare förr när jag inte förstod vad som pågick, det var lättare förr när jag inte visste vad ni bråkade om. det hade varit lättare om ni samlat ihop ert förstånd och spelat er riktiga roll som vuxna i den här situationen. 

jag älskar er.